Jag är såååå grym!

Jag är nog den duktigaste ettåringen av alla! I alla fall tycker mamma och pappa det. Varje gång jag gör något nytt så är det en sensation. Det klappas i händer och det sägs " vad duktig du är". Jag gillar det försås. Jag vet ju att jag är bäst men det är ett ganska konstigt fenomen. Jag har inte sett mamma göra så när pappa har diskat.

Idag, tidigt på morgonen, gjorde jag två nya saker. Ibland unnar jag mamma och pappa lite mer. De behöver det för att känna att de har lyckats. Jag började med att härma pappa. Jag klappade pappa på armen, så där som jag brukar göra på Tete. Pappa sa "klappa" så då sa jag det med. Det var ju det jag gjorde ju. Nästa var att jag stod vid soffan och pratade med pappa som låg och slappade. Pappa bad mig gå och hämta en bok i bokhyllan så att han kunde läsa den för mig. Själv var han ju för lat för att hämta. Jag bestämde mig för att bokläsning var en bra idé så jag gick bort och hämtade min björnbok. Det är så mysigt när pappa läser för mig.

Nu får jag ta det lite lugnt med duktigheter. De får ju inte bli bortskämda!