Inte bara kulturell utan världskulturell

Idag har jag och papi varit på stan. På museum. Världskulturmuseet. Man skulle kunna säg att jag har gått och blivit kulturell, eller ännu bättre, världskulturell. Sweet!

Vi åkte vagn dit och råkade i biljettkontroll. Ett posse grönrockar steg på vid Chalmers men vi satt kvar - stenkoola. Vi hade nämligen betalat idag. Pappsen sa att hans varfjärdegångsprincip inte gäller vid resor över hela stan. Han sa att två kuponger är en rimlig kostnad när man åker så långt. Det är bara mellan hemmet och jobbet han vägrar att betala oftare än var fjärde gång.

När vi kom fram stod mina polare Majken och Malte utanför och väntade med sin pappa. Vi gick in. Papi och hans pappakompis samtalade och jag hörde min säga att den ena kontrollanten var kort, fet och var en kopia på nån Ron Jeremy. De skrattade högt så jag antar att det var en rolig kille helt enkelt. Väl inne åt vi dyrlunch - Biff Lindström. Den brände hål i papis plånka så jag fick köttfärssåsköret från Nestlé igen. Ok för mig, det blir värre för farsan, tänkte jag.

Resten av museet var supersmutt. Malte satt och pladdrade konstant men jag fattade inget. Ingen annan heller och hans pappa sa att de nominerat honom till ”Veckans balt” hemma. Pga det svåra sss-ljudet han lyckades få fram. Sedan messade Jag och Majken upp ett par hörlurar i djungelavdelningen och låtsades paddla kanot i Amazonas.

Vi passade på att svänga in till el Padres kontor på väg hem. Kaffe och snicksnack. Morsan höll på med nåt tygprojekt hemma och ville inte se oss på en stund. Jag höll mig.

När vi kom hem så bestämde jag mig för att lägga lasset. Jag såg hur pappa kunde identifiera köttfärssåslukten från tidigare. Han bet ihop och gjorde vad han skulle men jag såg att han spände halsmusklerna. Jaja så går det när man bjuder på barnburk istället för smarrig Biff Lindström.