En ratad artist!

Jag älskar pennor. I alla möjliga färger. Så många det bara går helst.

Mamma har ett pennfack med sina ”dagbokspennor” och de får jag leka med. I like. Jag sitter och tar ut varje penna en och en och sprider ut de över hela vardagsrumsgolvet. Sen sitter jag och tittar länge och väl på för att efter att noga ha granskat välja en som jag tar i munnen. Mmmm.

Idag hittade jag en penna som inte brukar ligga i. Den hade ingen kork som de andra. Jippi! Äntligen kunde jag ge utlopp för min kreativa sida. Jag fattade pennan, tittade mig omkring efter ett papper men såg inget så jag styrde stegen mot vardagsrumsbordet. Det får duga tänkte jag. Hur det ska sättas upp på väggen får bli mammas och pappas huvudbry. Jag är artisten. Det blev fint tycker jag.

Men när pappa kom hem var det inte lika positivt längre tydligen. Han tog en snabb titt på bordet och utbrast:

”STELLA, vad har du gjort!”
”Det går ju att tvätta bort.”, sa mamma

”Tvätta bort är de helt från vettet. Mitt första konstverk. Arghh!”

”Det ser för jävligt ut!”

Jaha, vad uppmuntrande han är då. Jag trodde att man ska uppmuntra sina barn i allt, men nä.
Jag har inte bestämt mig om det blir något mer ritande för min del. Den som väntar får se…