Sommarluft mot vinterluft
Idag var mamma arg. Mycket arg. Inte på mig såklart, jag är ju snäll som en ängel. Alltid!
Hon var arg på bilen. Han hade gått och dragit på sig en ”punka” sa mossan. Vi var på väg hem till min kompis Ville och hans mamma. Mammorna hade planerat en tur på Frölunda Torg vilket betyder fönstershopping för såna som mig. Jag har ju inga cash. Orättvist tycker jag.
Mossan ringde stressat efter papi som kom ut och tittade. Han konstaterade samma sak som mamma men snäppet argare. Jag förstod av deras konversation att det berodde på att han skulle få mer jobb nu. Få i ny luft och helst få den att stanna. Luft är så förgängligt. Inte nog med det. Plötsligt dög inte sommarluften heller utan nu skulle det vara vinterluft i stället. Jag fattade ingenting.
Efter många om och men kom vi iväg till Ville, fast vi fick ta den förbannade bussen (mammas uttryck). Även detta gjorde mamma arg tydligen. Hon verkar inte gilla att åka buss. Det gör nog inte jag heller. Varje gång man hittar någon att tramsa med så ska den personen gå av. Ingen verkar bli bundis på bussen. Urtrist tycker jag. Och man får inte vara på golvet heller. Jag försökte febrilt att ta mig ner på golvet men mamma släppte inte taget. Hon kan vara så envist jobbig ibland. Jag blir helt galen.
När vi kom fram till Frölunda lugnade mamma ner sig. Blev den hon brukar vara. Inte ett spår av surdeg. Ända tills det blev dags att åka hem igen...
Hon var arg på bilen. Han hade gått och dragit på sig en ”punka” sa mossan. Vi var på väg hem till min kompis Ville och hans mamma. Mammorna hade planerat en tur på Frölunda Torg vilket betyder fönstershopping för såna som mig. Jag har ju inga cash. Orättvist tycker jag.
Mossan ringde stressat efter papi som kom ut och tittade. Han konstaterade samma sak som mamma men snäppet argare. Jag förstod av deras konversation att det berodde på att han skulle få mer jobb nu. Få i ny luft och helst få den att stanna. Luft är så förgängligt. Inte nog med det. Plötsligt dög inte sommarluften heller utan nu skulle det vara vinterluft i stället. Jag fattade ingenting.
Efter många om och men kom vi iväg till Ville, fast vi fick ta den förbannade bussen (mammas uttryck). Även detta gjorde mamma arg tydligen. Hon verkar inte gilla att åka buss. Det gör nog inte jag heller. Varje gång man hittar någon att tramsa med så ska den personen gå av. Ingen verkar bli bundis på bussen. Urtrist tycker jag. Och man får inte vara på golvet heller. Jag försökte febrilt att ta mig ner på golvet men mamma släppte inte taget. Hon kan vara så envist jobbig ibland. Jag blir helt galen.
När vi kom fram till Frölunda lugnade mamma ner sig. Blev den hon brukar vara. Inte ett spår av surdeg. Ända tills det blev dags att åka hem igen...
0 Snälla kommentarer:
Skicka en kommentar
<< Tillbaka