Ibland lyckas man och ibland inte

Jag har funderat en del det senaste.

När jag försöker klura ut något lutar jag mig oftast mot en vägg. Man tänker rätt bra då. Dessutom kan man stå så ganska så länge.

I dag funderade jag en del på hur jag skulle få mamma att förstå att jag faktiskt inte bryr mig att himlen öppnat sig ute. Jag gungar gärna ändå.

När jag står där, lutat mot väggen kommer jag på det...mina nya stövlar. Jag rusar till hallen bär ut stövlarna till vardagsrummet och ställer mig framför tv:n. Ja, man måste ju spana in "Koalabröderna" samtidigt. Jag kämpar på mig stövlarna. Ni ska veta att det är inte lätt att hålla balansen, navigera ben med fot ner i en öppning som faktiskt inte är speciellt stor men jag lyckades till slut.

Stolt spatserade jag fram till mamma tog henne i handen och började dra. Och hon reser sig faktiskt upp och tar på mig min jacka och sätter mig i vagnen. Wow, jag vann!!

Trodde jag ja. Tji fick jag. Hon tog med mig till BVC där jag fick en spruta med vaccin. Inte alls vad jag hade tänkt mig. Jag ville ju gunga men faktiskt har de en rutschkana i väntrummet så jag var ganska nöjd ändå.