Problem med en brevlåda

Mitt nya favvoprogram är Koalabröderna. De är schysta killar som hjälper alla sina vänner.

De kan allt. Lite som Bond nästan. De flyger runt i sitt koola gula flygplan som de kan flyga hur långt som helst med. I bland åker de och hämtar pingvinen Penni på Nordpolen.

Men det är några saker som jag undrar över:

Varför är koalorna lila? Är koalor verkligen lila? Jag har aldrig sett en riktig koala så jag vet faktiskt inte.

Sen har jag funderat mycket över det här med deras brevlåda. När björnarna ska iväg med sitt plan får Ned sköta spadarna och öppna grinden. Vid grinden står brevlådan. Varje gång de rullar ut nockar de brevlådan med höger vinge. Precis varje gång! Kan de inte flytta den en bit? Det måste ju vara jobbigt att behöva spika i ordning den varje dag.

Vad tycker ni att jag ska göra? Ska jag skriva ett brev till Koalabröderna och föreslå att de flyttar på brevlådan? Jag nämner nog inget om att de ser lila ut i så fall för då kanske de blir ledsna. De kanske inte vet att de ser lila ut i TV.

Ibland lyckas man och ibland inte

Jag har funderat en del det senaste.

När jag försöker klura ut något lutar jag mig oftast mot en vägg. Man tänker rätt bra då. Dessutom kan man stå så ganska så länge.

I dag funderade jag en del på hur jag skulle få mamma att förstå att jag faktiskt inte bryr mig att himlen öppnat sig ute. Jag gungar gärna ändå.

När jag står där, lutat mot väggen kommer jag på det...mina nya stövlar. Jag rusar till hallen bär ut stövlarna till vardagsrummet och ställer mig framför tv:n. Ja, man måste ju spana in "Koalabröderna" samtidigt. Jag kämpar på mig stövlarna. Ni ska veta att det är inte lätt att hålla balansen, navigera ben med fot ner i en öppning som faktiskt inte är speciellt stor men jag lyckades till slut.

Stolt spatserade jag fram till mamma tog henne i handen och började dra. Och hon reser sig faktiskt upp och tar på mig min jacka och sätter mig i vagnen. Wow, jag vann!!

Trodde jag ja. Tji fick jag. Hon tog med mig till BVC där jag fick en spruta med vaccin. Inte alls vad jag hade tänkt mig. Jag ville ju gunga men faktiskt har de en rutschkana i väntrummet så jag var ganska nöjd ändå.

Mina fina stövlar!

Så här ser jag ut när jag får nya skor!

Denna gången blev det ett par stövlar vilket ju verkligen behövs i det här busvädret. Idag var jag ute i regnet i mina sandaler och det var ju inte helt
lyckat.

Firar man halvår?

I dag fyller jag ett och ett halvt år! Nu är jag ganska stor faktiskt!

När man är så stor som jag kan man gå, springa, hoppa i soffan, klättra på precis allt, busa, prata en hel massa, äta själv, dansa, åka rutschkana, öppna dörrar, härma djur, tända och släcka lampan, borsta tänderna, tvätta ansiktet, hålla Tettes koppel och prata telefon.

Man är grym helt enkelt!

Lek med Lovis

I dag regnade det så jag var hemma hos Lovis och lekte. Vi busade mest tillsammans vilket vi tyckte var superkul men mamma och Lovismamman var inte lika glada.

Jag hoppas att vi ska till Lovis snart igen även om hon puttas och tar sakerna ifrån mig ibland.

Titta vi pratar i telefon?

Att läsa bok är mysigt!

Regnar det ute så får gunstolen duga.

Hm, vad ska man riva ner nu?

Hemma med pappa

Mamma har varit bortrest. Hon åkte till Köpenhamn och lämnade pappa och mig helt ensamma.

Pappa och jag hittade på en del kul saker men mest lekte vi. En hel massa lek blev det och jag hade hur kul som helst.

På lördagen tog pappa mig i vagnen ner till Mariaplan för att titta på en massa människor som var ute och sprang. Jag har aldrig sett så många människor på en gång men de var inte så roliga att titta på. De susade bara förbi och inte en enda stannade för att prata med mig. Är jag inte söt längre eller?

Nä, jag tittade på alla vov vov som också var där och tittade. Jag såg hur många som helst. Jag blev helt hes av att prata med så många vov vovar. Jag tror inte pappa tyckte att det var lika roligt som jag för efter ett tag fick jag ingen respons när jag talade om att en ny hund var inom synhåll. Konstigt!

I dag har jag varit hemma hos tant Magda en stund medan mamma var på jobbet. Vi var ute på lekplatsen och gungade och alla vet väl att gunga är det bästa jag vet.

Barnplågeri???

Jag trodde att när värmen kom så skulle man slippa att vara förkyld och snorig. Men se där hade jag verkligen fel.

Jag har åkt på världens förkylning. En sån där som tar knäcken på vem som helst. Min näsa har varit som en öppen kran och mina ögon har levt ett eget liv. Min mamma trodde att jag kanske var allergisk mot de där små sakerna som flyger i luften.

I går när jag vaknade på morgonen eller nja, mitt i natten. Klockan 04.00 så kom mamma och hämtade mig och satt i soffan och vi gosade ihop. Det var mysigt. Det jobbiga var att jag nästan inte kunde andas. Min mage guppade väldigt men till slut somnade jag om en liten stund i alla fall.

På förmiddagen tog mamma mig till det där hemska stället med en massa folk i vita rockar. Hon ville att de skulle kolla min andning sa hon.

De var hur hemska som helst. De pillade, tryckte och satte kalla saker mot min mage. De stoppade pinnar i munnen och en lampa i örat. Jag gjorde det inte lätt för dem ska ni veta utan jag åmade mig så mycket jag bara kunde och skrek i högan sky.

Men värst av allt var när de kom in med en konstig apparat med en mask på som de satte mot min näsa. Den surrade en massa och jag skulle ha den mot näsan hur länge som helst men då sa jag ifrån på skarpen. Jag vred och vände och skrek. Jag tror att alla på sjukhuset kunde höra mig. Det var urläskigt faktiskt.

Efter den hemska behandlingen hände nåt konstigt men helst fantastiskt. Plötsligt kunde min näsa jobba som vanligt och jag kunde se att det fanns leksaker i rummet där vi suttit i flera timmar.

Man kan konstatera att det faktiskt finns en sol bakom molnen.

Vår i vitsippsdalen!

Se så härligt vi har haft det idag!

Jag har luktat på blommorna och jagat en massa myror.

En mammas kommentar

Jag hoppas att det är okej att även mamman lägger in en liten kommentar här då och då. Det känns lite orättvist att det alltid bara är Stellas syn på allt som kommer med. Vi föräldrar kommer ju i dålig dager och det känns inte helt bra.

Idag vill jag bara säga att jag är sååååå lycklig att lillan äntligen har börjat sova länge på morgonen. Det senaste har hon sovit ända till klockan 8. Värsta sovmorgonen!

Nu när jag har sagt det så kommer hon väl börja vakna klockan 5. Det är en mammas verklighet. Så fort man vänjer sig vid något så ändrar de små rutin.

Nu ska här förberedas för en dag utomhus i solen och värmen!

Skor är livet!

Passar perfekt!

En helt vanlig dag!

I dag har det inte hänt något speciellt.

Mormor var här och passade mig medan mamma och pappa jobbade men det var inget ovanligt. Jag har varit ute och lekt i sandlådan men det var ju inte heller något nytt precis men fantastiskt roligt.

När mamma kom hem åkte vi direkt till torget för att köpa nya träningsskor till henne vilket definitivt inte var någon nyhet. Shopping måste man ju stå ut med som liten har jag förstått.

Nu sitter jag i soffan och tittar på Noddy och alldeles precis åt jag pannkakor. Men inte heller detta är något som jag inte har gjort förr.

Så man kan sammanfatta den här dagen som en helt vanlig dag. Det betyder inte att jag har haft tråkigt. Nä tvärtom, jag har haft hur kul som helst!