Gott Nytt År!

Idag skriver jag bara för att önska alla mina fans ett gott nytt år. Jag hoppas att det blir bra för alla.

Själv planerar jag att lära mig en massa nya saker i år. Mest bus förstås men även en del annat. Kanske kan det tänkas att jag kan lyckas få kontroll på springandet, eller vem vet jag kan ju möjligtvis lyckas att äta själv med sked. Det börjar bli lite väl slabbigt att bara äta med händerna. Jag skulle även väldigt gärna vilja utöka ordförrådet och kanske till och med slå på stort - en hel mening.

Man kan aldrig rikigt veta vad ett nytt år bär med sig men jag tror att är vi bara lite positiva, glada och skrattar mycket så ska det bli lyckat.

Over and out för i år!

Nattliga eskapader

Vilken sovdag det har varit idag. Jag sov i nästan fyra timmar på dagen men så var jag ju tvungen att sova ikapp nattens eskapader.

I natt bestämde jag mig för att retas med mamma och pappa. Precis när mamma planerade att knyta sig satte jag av värsta vrålet och så höll jag på tills pappa kom och tog upp mig. Jag satt med i soffan och mös av att få vara uppe sent. Jag kunde ana att mamma inte tyckte att det var riktigt lika mysigt. Efter ett tag gjorde de försöket att natta om mig men icke sa nicke här skulle det inte sovas. Mamma gav upp och tog med mig till sin säng men inte heller där hade jag någon plan på att somna om utan jag lekte med mina nappar istället. När klockan närmade sig 1 på natten tänkte jag att det nog trots allt var dags att sova så jag stängde de gröna och sussade natten igenom.

När jag vaknade upp från min förmiddagslur så var det inte mammas ansikte jag såg utan där stod plötsligt mormor. Mormor sa att mamma och pappa åkt iväg på något som heter bio. Jag fick visst inte följa med så de lämnade mig hemma. Schysst! Men mormor och jag hade allt roligt. Det blev lite snöäventyr idag med för mormor tog mig ut på promenad. Jag rullade runt en hel del.

Nu är det dags att nana igen. Lite välling först, några myskramar av mamma och pappa och sen in i drömmarnas land. Natti natti...vi ses imorrn.

Snöäventyr

Det skulle bli snöstorm sa de på tv och jag väntade och väntade, men stormen kom aldrig. Snö blev det. En hel del faktiskt.

Mamma och pappa bestämde att vi skulle ut och leka i snön. Tete var väldigt exalterad över detta och jag tyckte inte så mycket från början. Mamma klädde mig som en michelingubbe. Hur ska man kunna leka i snön när man knappt kan röra sig det överträffar mitt förstånd, men mycket kläder skulle på.

Väl ute så sattes jag i den blå pulkan och vi swischade iväg. Kallt men roligt! När Tete hade gjort sitt gick vi till lekplatsen där vi alla lekte. Snö är kul men jobbigt att gå i. I alla fall när den når ända upp till knäna. Mamma och pappa roades av att jag ramlade stup i ett. De verkar leva under devisen att skadeglädje är den enda rätta glädjen.

När vi kom in satt jag och mös i soffan med en flaska nyponsoppa och russin. Bästa formen av mys. Hoppas på fler snöäventyr imorgon - fast jag bor ju i Göteborg.




Stella med fart

Snäll året om = många klappar

Wow! Det här med jul var helt fantastiskt. Presenter, mat och godsaket i massor. Det borde vara jul hela året tycker jag.

Till en början förstod jag inte varför jag var tvungen att åka bil så mycket men snappade snabbt upp grejen. Ju fler besök desto fler klappar. Och jag tackade och tog emot. Jag har ingen aning vad jag har gjort för att förtjäna så mycket fint men jag ska se till att fortsätta som jag gjort hitills så kanske det blir ännu fler nästa år.

Jag tror bestämt att jag tycker att jul är bäst!

Hur tydlig behöver man vara egentligen?

Mamma tycker att jag är så duktig! Hon säger att det är så roligt att jag har börjat att visa henne vad jag vill. Ja, det är väl klart att jag gör annars blir det ju inget gjort eller så fattar hon ju inte vad det är jag är ute efter. Hon kan vara ganska trög ibland, faktiskt.

Nu på kvällen började jag att bli trött men mamma verkade inte märka det utan vad gör hon? Jo, hon tar fram dammsugaren och börjar brumma runt i lägenheten. Men hallå! Jag började med det vanliga trötthetsgnället men det verkade inte som hon fattade ändå så jag fick helt enkelt se till att vara övertydlig. Jag gick in i mitt rum och la mig på mysmadrassen och inväntade kvällsvällingen. Och det, det tog skruv. Mamma var såååå imponerad av att jag så tydligt visat att det var dags att nana att hon i all hast fick gjort vällingen och innan jag hunnit reagera låg jag i min säng.

Jag blir inte klok på dessa päron. Allt som oftast vill de ju att jag ska somna snabbt och sen när jag vill sova ja då maskar de. Ja, ja, de lär väl sig snart.

De säger ju att man ska testa allt en gång...

Så idag provade jag hur det var att bajsa i badkaret när jag badade med papi. Jag passade på medan farsan schamponerade sitt hår och hade ögonen stängda. Det var rätt soft. Den hårda korven löstes upp så fint i vttnet. Såg mjuk och nästan luden ut efter en liten stund - så jag tänkte what the heck - jag provsmakar.

Det var inte smarrigt direkt, så päronen kan vara lugna, coprofag kommer INTE att bli min grej. Det värsta var el papas reaktion. När han sköljt ur skummet ur sitt hår öppnade han ögonen och såg att han hade handen mitt i det som en gång varit en fast bajskorv. Han tjöt som en skolfröken och ropade efter mamma.

Mamma kom in med panik i blicken och såg inte heller impad ut av att jag hade det bruna runt munnen. Ett vilt intermezzo utlöstes och mamma fick spola ner bajset medan pappa stod och skruvade sig av äckel. Big deal liksom.

Jag blev tvagad med hård stråle över hela kroppen och i munnen, helt galet. Sedan borstade mamma tänderna på mig extra länge. Att lite bajs kan sätta fart på dem så. Obehagligt är ordet. Jag tror inte detta är min grej men man vet ju aldrig - vad säger att man inte kan prova allt TVÅ gånger...

Önskelista

Jag har börjat inse att det är något speciellt på gång. Det är tydligt hemma hos mig. Plötsligt har det dykt upp gamla gubbar med vitt skägg överallt. Det tänds ljus i massor och mamman och papi har taigt in ett träd i vardagsrummet. Jag förstår verkligen ingenting?

Jag har sett morsan packa in saker i papper i fina färger. Det blir likadana som de jag fick när jag fyllde ett och det var ju roligt. Jag har kommit till slutsatsen att jag nog kommer att få presenter igen. Snart! Det jag undrar är hur familjen kan veta vad jag vill ha? Jag tror att jag får ta och lägga mig i den diskussionen...

Min önskelista ser ut så här:

1. längre ben och längre armar (jag känner mig så liten)
2. kiss och bajs mjukisdjur
3. Linda Skugges "Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad" (den verkar inte ha lika mycket bilder som "Tippens leksakslåda. Mamma får läsa den för mig)

Förutom detta så önskar jag mig sånt som ettåringar i allmänhet brukar önska sig. Jag tror att ni vet vad det är...

Luciamorgon - ååhhh vad mysigt!

Ena morgonen klagar de på att de är tvungna att gå upp så tidigt och nästa går både mamman och papi upp tillsammans. Tidigt! Skumt!

Och vad skulle de göra? Jo, de satte sig framför tvn för att titta på ett gäng vitklädda människor med ljus. De sjöng vakcra sånger i och för sig men vad var syftet med det hela egentligen.

Jag har också fått en sån där sak som man sätter på huvudet men mina ljus är fake. Hur roligt är det egentligen?

Så idag är mitt mission att lysa upp i mörkret. Det gör jag så bra utan ljus...

En helt vanlig morgon.

Måndag morgon. Jag vet inte vad det är de vuxna klagar om. Jag tycker att det känns som vilken annan dag som helst.

Jag vaknar så tidigt jag bara kan, mellan 05.00-06.00. Mamman eller papi kommer lunkande in och tar med mig in till sitt rum. De gör verkligen allt för att få sova en liten stund till. Men tji får de...jag vägrar att somna om, men mysa det gör jag gärna.

Morgonens höjdpunkt inträffar klockan 06.5o. Då kommer Noddy världens bästa barnprogram. Jag sätter mig framför tvn, gärna på golvet, och tittar på hela showen. Jag dansar till musiken och skrattar när Noddy skakar på huvudet. Det är ett superprogram det! Kan de visa mest jämt tycker jag.

Under tiden som jag leker på morgonen så springer mamman runt som en yr höna och gör sig redo för att gå till jobbet. Inget hon verkar vara speciellt lycklig över.

Vad jag gör när jag leker? Ja, mest går jag faktiskt bara omkring och kollar läget. På vägen plockar jag med mig en och annan pryl. Lagom kul tycker jag.

På dagens schema tror jag papi har planerat in ett besök på Öppna Förskolan. Jippi! Då blir det leka av!

Hunden, människans bästa vän!

Att ha goda vänner måste man. Min bästis är Tete. Hon är alltid hemma, vill alltid leka och är öppen för mys precis när som helst.

Idag lekte vi russinleken. Den går ut på att jag har burken med russin och Tete gör allt för att få ett. Vi diggar nämligen russin båda två. Hon dansar för mig, rullar runt, springer runt bordet och ställer sig sedan vid mina fötter och väntar på belöningen. Ibland får hon och ibland inte. Det beror ju på om jag vill ha russinet mer. Jag kan ju inte dela med mig hela tiden. Inte för minsta lilla i alla fall...

plä...

Jag har bestämt mig för att det här med att prata är riktigt kul så det tänkter jag fortsätta med.

I veckan har jag helt enkelt börjat med att härma mamma och pappa när de säger saker. Lite så där diffust men ändå riktiga ord. Det bästa är när man överraskar päronen med ett ord som de febrilt upprepat vid ett tidigare tillfälle under dagen. Oj, vad glada de blir.

Igår var det "plä"-dagen (äpple). När mamma tog fram ett äpple tittade jag upp mot henne med ett sånt där gulligt leende som bara jag kan ha och sa: "mamma plä". Mamma jublade förstås.

Jag ska helt klart fortsätta med nya ord. Vad det blir för dag imorgon det vet jag inte riktig än men det blir säkert något bra.

Jag är såååå grym!

Jag är nog den duktigaste ettåringen av alla! I alla fall tycker mamma och pappa det. Varje gång jag gör något nytt så är det en sensation. Det klappas i händer och det sägs " vad duktig du är". Jag gillar det försås. Jag vet ju att jag är bäst men det är ett ganska konstigt fenomen. Jag har inte sett mamma göra så när pappa har diskat.

Idag, tidigt på morgonen, gjorde jag två nya saker. Ibland unnar jag mamma och pappa lite mer. De behöver det för att känna att de har lyckats. Jag började med att härma pappa. Jag klappade pappa på armen, så där som jag brukar göra på Tete. Pappa sa "klappa" så då sa jag det med. Det var ju det jag gjorde ju. Nästa var att jag stod vid soffan och pratade med pappa som låg och slappade. Pappa bad mig gå och hämta en bok i bokhyllan så att han kunde läsa den för mig. Själv var han ju för lat för att hämta. Jag bestämde mig för att bokläsning var en bra idé så jag gick bort och hämtade min björnbok. Det är så mysigt när pappa läser för mig.

Nu får jag ta det lite lugnt med duktigheter. De får ju inte bli bortskämda!

Brist på värmeljus...

Idag har jag varit med mamman på IKEA. Igen! Min mamma är galen det är nu konstaterat. Vi åkte på en femtimmarstur dit bara för att köpa värmeljus!

Kulturell igen!

Igår var jag på vernissage. Det var vad pappa sa att det hette. Ett svårt ord för en ettåring.

Det hela var i ett vitmålat rum. På väggarna hängde en massa väskor med korstygnsmotiv. Jag vet inte riktigt vad det var som var vernissaget i det hela men det var trevligt att få vara med på vuxenkväll.