Två år, presenter, samlingstrumma och sångpåse

Två år och två dagar! Jag känner mig stor, jag känner mig ny och redo att gå med stora steg mot treårsdagen.

Alltså, det är så toppen att fylla år. Man får presenter, tårta och alla sjunger för en. Bättre kan det nästan inte bli.

Eller jo, det kan det faktiskt...

Idag på dagis fick jag leda samlingen! Och det fick jag för att jag fyllde år. Ni kan tänka att jag var mallig. Det var inte nån av fröknarna som slog på samlingstrumman utan jag. Wow, vilken grej. Och sen...ja, det är helt tokigt vad fantastiskt det blev sen. Jag fick ta upp sakerna ur sångpåsen helt själv. Bara jag. Inget annat barn fick. Så jag tog stolt upp en sak och sa vilken sång vi skulle sjunga. Det var toppen!

jag önskar att jag fyllde år varje dag så att jag alltid fick leda samligen. Att vara den som tar upp ur sångpåsen är ju det man strävar efter här i livet. Som tur är har jag en alldeles egen sångpåse hemma som jag får bestämma över men det finns ju ingen att impa på. Mamma har ju liksom sett det ett par gånger nu.

Förresten, har ni tänkt på att jag haft den här bloggen i ett år nu. Den fyllde ju faktiskt också år i lördags. Det ahr varit ett kul år tycker jag. Vi får hoppas att det kommande blir lika intressant.

2 års dagen är nära!

På lördag är det en speciell dag säger min mamma. Då fyller jag två år!

Men vi har faktiskt fuskat lite. I lördags hade jag barnkalas och då kom mina kompisar hem till mig med presenter. Mamma och jag förberedde med ballonger och serpentiner. Det var hur kul som helst. Pappa gjorde tårtan. Jag hör och häpna...pappa gjorde tårtan. Det brukar alltid vara mamma som gör sånt.

I present fick jag duplodjur, pussel och en tröja med en flicka på. Jag blev jätteglad.

Men bäst av allt var nog ändå korven och tårtan.

Och på lördag och söndag är det dags igen...för kalas med presenter. Hur lyxigt som helst ju.

En hel massa prat...

Min mamma och pappa säger att jag blivit en riktig snackepåse. Men sådana föräldrar sådant barn, eller??

Nu för tiden är det inte bara ett ord här och ett ord där. Nä, vet ni vad...nu är det hela meningar som gäller och konversatiner i massor. Det är väldigt roligt att chocka omgivningen. Ibland bara tittar de på mig med öppen mun och ibland bara skrattar de.

När det precis börjat bli mössväder gick mamma och jag ut på en promenad. Mamma klädde på mig och satte på mig mössan. När vi kom ut tittat jag på mamma och sa: "Mamma ingen mössa, Stella ingen mössa" också tog jag av mig den. Mamma bara tittade på mig, skakade på huvudet och gick vidare. För mig var det helt logiskt. Nu för tiden har mamma mössa hon med.

Härom veckan var jag hemma hos Ville och lekte. Då hade villemamman en bebis i magen och magen var hur stor som helst. Det bästa med den var att man kunde använda den som hylla så jag la en massa pusselbitar därpå. Perfekt! Men det var även roligt att chocka mammorna ännu en gång genom att säga: "Den är stor din mage".

En kväll för inte så länge sedan ville jag inte sova utan tyckte att det var roligare att leka. Och nu när jag sover i en riktig säng och inte i spjälsäng längre så kan jag ju gå upp när jag vill. Mamma var inte glad på mig och när det gått en hel del timmar kan man säga att hon tappade tplamodet lite och skällde på mig. Jag gillar inte att bli skälld på så jag tog hennes ansikte mellan mina händer och sa: "Mamma, sluta nu".

Det är bara några exempel på vad jag har sagt. Jag pratar mycket mer än så. Jag kan alla möjliga djurläten och jag kan repliker ur Noddy utantill och börjar kunna sångtexterna till de flesta barnsångerna.Så nu får ni akta er för nu kan jag fråga er vad som helst. Ingen sitter längre säker.

Jag tänker inte ens be om ursäkt för att jag inte skrivit på länge. Ibland är det bara så att man inte riktigt har tid.

Jag går ju på dagis nu och då är man ganska trött när man kommer hem och då vill jag bara sitta och mysa med mamma.