I ett hus vid skogens slut...

Min mamma håller på att bli tokig på mig men det tycker jag bara är roligt.

Jag älskar att sjunga, eller rättare sagt jag älskar när någon sjunger för mig och jag gör rörelserna till. Just nu är min älsklingssång "I ett hus vid skogens slut"och den vill jag att mamma ska sjunga för mig helst hela tiden. Men det räcker inte för direkt efter den ska det sjungas "Imse Vimse spindel" och väldigt gärna "Björnen sover". "Blinka lilla stjärna" är inte heller fel men den måste mamma inte sjunga varje gång.

På dagis sjunger vi också. Det är bra tycker jag. Jag kan alla rörelserna bäst av alla säger mamma. Men mest bygger jag på dagis, med duplot och ibland med byggklossarna. Det är väldigt roligt.

Så när ni kommer hit och hälsar på mig är det bäst att ni har tränat barnsånger för jag kommer säkert vilja att ni sjunger för mig.

De kallar det dagis...

Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja. Mina föräldrar har gått och blivit helt tokiga.

De senaste dagarna har jag blivit väckt på morgonen. Hur ofta har det hänt liksom? Jag får min morgonvälling och direkt efter blir jag påklädd. Jag fattar ingenting. Jag som brukar sitta i soffan och mysa i minst en timme varje morgon. Men nä, här ska man klä på sig, bli satt i vagnen och promeneras iväg i rask takt.

Och när vi är framme kommer vi till något som ser ut som Öppna Förskolan men det är fel barn där och fel vuxna med för den delen. Mamma eller pappa sätter sig vid ett bord och en fröken som heter Frida, som är väldigt snäll, leker med mig.

Barnen verkar trevliga tycker jag. Framför allt en flicka som heter Kwili. Henne tror jag rent av att jag tycker om.

Stället jag hamnat på kallar mamma och pappa för dagis. Det är okej men jag förstår inte riktigt dealen. Kan jag inte få fortsätta att leka med de kompisarna jag redan har?

Helmysko!